örlora den du tycker om och visar det på fel sätt. Du börjar sätta gränser, du börjar småbråka, du klandrar din partner för att han/hon inte är samma person som innan, men sanningen är att det är du som har förändrats. Jag själv vill bara att mitt förhållande bara ska gå uppåt uppåt och uppåt men sedan vet jag att det måste gå ner, det är då vi ska hålla ihop som ett team. Istället för att uppskatta att din partner bryr sig om dig så tycker du att det är jobbigt.. Så börjar du irritera dig för du tycker att din partner inte är som han/hon brukade vara. Ni börjar irritera er på varandra, ni småbråkar. Ni pratar inte som ni gjorde innan och många gör felet att ge upp här. Allt detta började när känslorna började bli starkare, men visade det på fel sätt. Men båda gjorde fel, de släppte varandra när känslorna ökade som mest. Dessa två personer kunde gjort något bra av detta men gick åt varsitt håll, när den egentligen skulle vara mot samma väg. Och detta vet dem inte idag. Är det inte sjukt hur kärlek kan vilseleda dig? Är det inte sjukt hur kärleken kan lura en? Kärleken är mäktig men ni måste också vara mäktiga!