Sänder en tanke till dig!
Detta inlägget är ängnat åt min gammelfarmor som gick bort i år.
Du satt alltid där vid fönstret under din sista tid på Malmagården, varje gång jag kom för att hälsa på. Du såg alltid så ledsen ut och det var precis som om du försökte dölja det. Varje gång någon kom på besök så blev du glad och verkligen uppskattade det, det hörde man på din röst och såg det på ditt ansikte. Tyvärr så vad jag inte så ofta på besök hos dig.. och det ångrar jag varje dag sedan du försvann från världen. Men det var annorlunda då.. det kändes som om du alltid fanns där då.. men nu finns du inte där längre. Det är ingen som sitter och tittar ut genom fönstret, rummet är helt tomt och dina saker ligger mestadels på soptippen, ingenting är som det var utan dig. Nu har jag inget förutom ett starkt minne hur du låg där i vita sjukhuskläder i en vit sjukhussäng under din sista tid vid livet. Minnet kommer sakta att bli svagare men du kommer alltid, ALLTID att finnas i mina tankar. Jag kommer komma ihåg den glada Anna som satt i skuggan under ett träd och åt bakelse och drack kaffe en varm sommardag i slutet av maj. Det är den bilden jag kommer komma ihåg mest på din tid under Malmagården. Och det är den bilden jag kommer vilja komma ihåg, för det finns endast ett ord som kan beskriva den bilden, lycka!
När vi skiljdes åt var du inte riktigt vid medvetandet men endå kramade du om min hand som om du visste att det var sista gången vi sågs. Du såg syner, hade massa slangar i kroppen, blod på den vita sjukhuströjan, vilken rädsla det var att behöva se dig genomgå något sådant, du såg så svag och hjälplös ut. Men din tid var över, alla sa det, men ville inte förlora dig och vägrade inse, men nu när du är borta inser jag att det var det rätta. Nu är du borta föralltid min älskade ängel. Idag ringer kyrkklockorna, flaggan är på halvstång, tårarna rinner, dödsannons i tidningen och ljusen är tända och ikväll kommer du att vara den stjärna som lyser starkast på himmlen. Allt till minne av den sorg du lämnat efter dig. Du kommer alltid att finnas hos mig, låst i mitt hjärta föralltid, men att veta att vi aldrig kommer ses igen gör ont i magen. Trots det vet jag att någonstan där uppe finns du och vakar över oss..! Jag älskar dig och saknar dig.
Vila i frid Anna! Kommer aldrig att glömma allt de du gjort för oss alla!



Kommentarer