Namn: Hanna Andersson Ålder: 18 år Intressen: Pojkvännen Hampus, vänner, foderhästen Inferno och vintertid åker jag även skidor, helst utomlands.
The distance
I många förhållanden är avståndet ett stort problem och i vissa fall är det även till stor en fördel. I mitt fall vet jag inte riktigt vad det är. En fördel är väll kanske att vi aldrig hinner tröttna på varandra då vi bara har chans att ses på helgerna(undantag lov osv.) avståndet gör också att vi aldrig har bråkat och irriterat oss på varandra. Trots alla fördelar så hade jag ändå föredragit att kunna bo närmare varandra. Det är inte bara för att det är jobbigt att pendla utan även för att vi aldrig riktigt hinner få den tiden med varandra jag hade önskat att få. Träffas varje fredag kväll sen består helgerna av allt från hästar till lektioner till fotboll och matcher sen när man öppnar ögonen är det söndag och dax att säga hejdå igen. Sånt sätter verkligen ett förhållande på ett stort prov. Hur mycket jag än älskar min pojkvän och hur rätt allting än känns med honom. Kommer det innebära att man tillslut kommer ge upp och förlora allting man kunde fått om man kunde ses oftare? kommer känslorna svalna? kommer det hålla? kommer det ta slut?
Det är många frågor som kommer upp i huvudet.. men jag hoppas att det kommer lösa sig och att jag kommer få behålla min älskande pojkvän för någon bättre kan jag inte drömma om att få eller ha.
Men ändå mitt i allting så är jag rädd för att det blir tvärtemot vad jag verkligen vill. Jag är ingen människa som är byggd för att klara av att ha förhållanden på distans och det har jag märkt sen tidigare förhållanden och jag vet inte om jag kommer klara av att ha ett till förhållande på distans. Men mest av allt är jag rädd att känslor och allting försvinner när vi inte kan ses så mycket mer än det lilla vi ses på helgerna. Om inte annat kommer det att märkas om vi håller på att glida isär och då finns det inget mer att göra för kämpa in i det sista kommer jag göra och händer det så händer det.
